Du vet väl att om du mår skitdåligt i huvudet så kan du berätta det för någon som får betalt för att lyssna och just därför gör det, lyssnar. Så slipper du känna dig som en uppstoppad fågel på en hylla. Eller som en burfågel rättare sagt, för en uppstoppad fågel är ju som bekant redan död och känner därför absolut ingenting. Min metafor är av det pretentiösa slaget, ute snöar det så där sakta och magiskt att man jag nästan tror att det är ett verk av en scenograf. Men icke, det är bara en nåd. Jag önskar alla harmoni ändå in i själen, mig själv inräknad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.JPG)
