I've got this story 12

Bearnasie-mun-avtrycket på kanten av mitt glas med cola light ser ganska oaptitligt ut, speciellt när det blandar sig med drycken. Jag gick hem i snöoväder, ett sånt där virvlande väder som lyckas ta sig in innanför vantarna, halsduken och skorna, balanserades en pizzakartong innehållandes pizza med e-ämnesfylld bearnaisesås ringlandes över de, hör och häpna, vegetariska ingredienserna. För idag önskar jag att jag vore vegetarian (igen) eftersom jag älskar djur så ödmjukt att jag inte kan förgöra ens en irriterande mygga! Av samma världsmedvetna hållnig och därmed anledning hade jag beställt en pizza som heter Sky, sky som i luft och luft som i klimat. Rent klimat, ja du fattar. Halvvägs hemma ville jag göra ett avtryck i snön, ett märke, ett hej ser du detta och bestämde mig för att rita ett stort upp och ner vänt kors i parken jag just passerat. Så där riktigt stort över den igensnöade gräsplanen. Så det gjorde jag med fötterna, jag trampade upp ett spår med i form av denna otrevliga symbol och tänkte eftersom Gud inte vill visa sig så kanske Djävulen vill? Sedan blev jag evinnerligt kissnödig och fick sätta mig bakom ett träd med pizzakartongen balanserades på huvudet. Fyndigt, samt att det ingav en liten känsla av skydd, för trots allt var det ju en offentlig plats och såna får man inte kissa på! På detta sätt markerade jag faktiskt också revir och fick känslan av ha jag signerat mitt verk, korset fast tvärtom, såsom en konstnär bör. Med stolta steg pulsade jag vidare hem och det hela hade tagit sin lilla tid så väl framme vid husdörren kunde jag konstatera att min efterlängtade pizza hade förvandlats till en våt, slapp, nerkyld och därmed oätlig sådan vilket gav mig den briljanta idén att lägga den i den vinterklädda rabatten och där ska den nu ligga tills den försvinner av sig själv eller tills en fjällråtta hittar den och bjuder hela sin familj på ett skrovmål. Djävulen har inte visat sig ännu. Men en Ängel har. Liksom sträckt ut sin hand och frågat; Vill du ha hjälp? Jag tackar ödmjukast, lutar mig tillbaka i soffan en smula och ler i hjärtat. I detta inlägg håller jag mig inte helt och hundra till sannigen.